Bokrecension: MITT LIV av Stephen Hawking, Norstedts 2013

Ibland händer det, fast det är allt för sällan, att man läser en bok där man fascineras och trollbinds av författarens tankar. Detta hände mig på nittiotalet när jag läste Stephen Hawkings bok – KOSMOS, en kort historia. Boken introducerade mig för de allra största och minsta processerna i universum. Om inte på ett begripligt sätt så att man i alla fall kunde ana skönheten i ett matematiskt tänkande och hur nära sammankopplat allting är. Inte minst kosmologi, religion och filosofi. Intresset, för att inte säga kulten, kring författaren göddes självfallet också av hans personliga situation. I stort sett totalförlamad av en muskelsjukdom vilket gjort honom helt beroende av personlig assistans och tekniska hjälpmedel för att kunna kommunicera.

Förra året släppte han så sin självbiografi – MIN HISTORIA. Man kan verkligen fråga sig varför. Inget kan väl effektivare ta död på en myt än just sanningen. Men troligen ligger väl förklaringen här. Hawking berättar på ett ganska osentimentalt sätt om sitt liv utan att för den skull sätta sitt eget ljus under skäppan. Men genom den ärliga och uppriktiga tonen anar man att han vill vara uppskattad just för sin forskning och genialitet. Inte för att han är handikappad.

Som bok betraktad är MIN HISTORIA ganska torftig. Det är ett evinnerligt uppräknande av händelser och möten. Det blir inte mycket till dramatik och det är inget man läser för läsandets skull. Men, Stephen Hawking är och förblir en av de riktigt stora här i världen. MIN HISTORIA kommer förmodligen inte att sälja i 10 millioner exemplar som KOSMOS – en kort historia gjorde men den som fascinerats av honom en gång bör absolut läsa biografin.

Bokrecension: MAKTEN ÖVER KLIMATET av Christian Azar, Bonnier Pocket 2009

Ja, det är ju en rätt gammal bok jag har läst. Skriven 2008 är väl inte så farligt i litterära sammanhang men när man behandlar ett ämne som klimatet så går ju saker och ting rasande fort. Ändå tycker jag att detta är en mycket läsvärd bok. Åtminstone för oss som inte fördjupat oss speciellt mycket i klimatförändringarna.
Författaren är inte vem som helst i sammanhanget. Christian Azar, född 1969, blev Chalmersprofessor redan vid 31 års ålder och räknas som en ledande expert på klimatfrågan. Det innebär inte att han tynger boken med siffror och diagram även om allt finns i referenslistan. För oss nybörjare guidar han oss varsamt och begripligt genom hela processen som leder fram till den så kallade växthuseffekten. Och inte bara det. Genom sin roll som rådgivare åt politiker och medlem i klimatpanelen har han förvärvat en stor förståelse för den internationella politiska beslutsprocessen. Som den beläste akademiker han är drar han också historiska paralleller till slaveriet för att visa på möjligheterna att förändra vår tillsynes totala bundenhet till fossila bränslen.
Jag kan inte bedöma om hans syn på klimatförändringar är riktiga eller ej. Han har dock en enorm trovärdighet. Inte bara för sin bakgrund utan också för sitt sätt att resonera. Att alltid försöka sätta sig in i vad den andra sidan tänker. I synnerhet gillar jag hans sätt att diskutera individens betydelse. Har det någon betydelse att jag som enskild individ minskar utsläppen genom att avstå långflygningar och köttätande? På ett okomplicerat sätt ger han svaret att det har väldigt liten direkt påverkan men att det kan betyda oerhört mycket för trovärdigheten i agerandet. Och det är här bokens verkliga styrka ligger. Även om Azar argumenterar för att vi måste kraftfullt och snabbt minska utsläppen av växthusgaser är det ingen politisk pamflett han skrivit. Den belyser problemet sakligt från flera håll och borde därför läsas av både miljöaktivister och klimatskeptiker.
Som jag nämnde inledningsvis är det givetvis en bok som redan är för gammal och kanske borde han uppdatera den. Men de grundläggande frågeställningarna och, de basala beslutsprocesserna är desamma. LÄS DEN

Bokrecension: SMÅ SOLFÅGLAR LÅNGT BORTA av Christie Watson, Ponto Pockets 2012

Detta är en bok om en mycket annorlunda miljö jämfört med den jag har fått förmånen att växa upp i. Så annorlunda att det är omöjligt att avgöra trovärdigheten i miljöbeskrivningarna. Det som tvekar i trovärdighet är dock den alltför kloka ”berättaren” – 12-åriga Blessing.
Från en relativt trygg medelklassmiljö i Lagos rycks Blessing tillsammans med ”Mama” och brodern upp och tvingas flytta ut hem till morföräldrarna som bor i det oroliga Nigerdeltat. Allt på grund av att fadern skaffat en ny kvinna. Från trygg skola och mathållning till en ganska påver tillvaro i storfamilj. Morfadern skaffar hustru nummer två och trots att det är knapert håller man sig med chaufför med fyra hustrur och massor av ungar. Trots motgångar som att inte få fortsätta skolan finner sig Blessing tillrätta tack vare mormor som är berättelsens andra starka kvinna. Blessing får lära sig till barnmorska vilket hon älskar.
Watson, som själv är vit engelsk medelklass, har skrivit en bok där Blessings mono- och dialoger dominerar. Den behandlar skickligt hur vi projicerar våra önskningar om hur människor borde vara, hur vi till och med ljuger för oss själva. Egentligen är det en feel-good bok om det inte vore för broderns död. Det mesta reds ut av kloka Blessing och hennes ännu klokare mormor. Boken tar också upp många heta ämnen såsom barnkrigare, oljebolagens rovdrift och könsstympning men utan någon riktig nerv.
Jag fick boken till låns av en god vän utan att ha hört talas om varken boken eller författaren och hade inga förväntningar. Jag hade mycket svårt att fastna för den i början och den blev liggande ett par gånger efter att ha läste ett par kapitel. Jag brukar inte läsa färdigt om jag inte känner fullt ut för det men tyckte ändå att jag skulle ge den en sista chans. Då blev det plötsligt bättre flyt och intressantare dialoger. Det kommer inte att hamna i favorithyllan men gillar man feel-good och överkloka, men ej förnumstiga, 12-åringar så är den absolut läsvärd.

Bokrecension: LUSTMÖRDARNA av Björn Ranelid, Bonniers 2005

Jag har aldrig i mitt drygt halvsekel långa liv som bokläsare tagit i en bok av Björn Ranelid. Jag har inte ens känt lusten att göra det. Inte för att jag tycker illa om honom som person utan snarare för att han inte väckt mitt intresse. När jag så för några dagar sedan snubblade över Lustmördarna slog det mig att jag borde i alla fall ge honom en chans.
Första halvan av boken ger oss en pojkes uppväxt i en mycket trasig familj under tiden mellan de två världskrigen. Pappan har slutat dricka men inte mamman. Hon har dessutom ett incestuöst beteende. Som lök på laxen blir lilla tösen i familjen skändad och mördad. Mycket elände blir det men Ranelid beskriver den unge Alfreds uppväxt på ett ganska kärleksfullt och nyanserat sätt. Allt är inte elände ens i denna familj, det finns stunder av glädje och hopp.
Andra delen beskriver Alfred som vuxen som går in i depression och tillbringar sin tid på mentalsjukhus. Här är beskrivningarna mer summariska och tidshoppen är frekventa. Till sist finner han dock ro tillsammans med ungdomsförälskelsen.
Jag blir ärligt talat inte klok på boken. Björn Ranelid skriver precis som han talar, yvigt och svulstigt. Metaforerna och liknelserna står som spön i backen och språket är vackert, till och med mycket vackert. Men jag förstår inte vad han vill tala om för mig. Finns det något budskap i boken eller är det ”bara” poesi? Jag vet inte men boken uppmanar inte till fortsatt läsande av Björn Ranelid. 

Bokrecension: LIVET EFTER DIG av Jojo Moynes, Penguin 2012

Århundradets kärlekssaga har den kallats, megasuccén av Jojo Moynes. Kanske är det en överdrift men visst finns ingredienserna där. Han, den rike, vackre och starke mannen som efter en olycka blir totalförlamad och kan egentligen bara röra på huvudet, prata och andas om än med svårigheter. Hon, den osäkra, ambitionsfria och blyga som alltid fått stå tillbaka för sin begåvade syster, måste pga av arbetslöshet ta anställning som hans assistent. Anställd av hans föräldrar för att ge honom livslusten tillbaka. Egentligen är det ganska klichéartat. Självklart uppstår djup vänskap och till slut kärlek.
Det är en vänskap och kärlek med uppenbara problem. Och det är detta som gör LIVET EFTER DIG till en viktig bok. Boken tar på ett dramaturgiskt skickligt sätt upp den viktiga frågan om en människa vid sina sinnes fulla bruk har rätt att avsluta sitt liv. Boken tar inte upp några gråzoner och tar uppenbart ställning för denna möjlighet. Men den tar i alla fall upp en fråga som så många skyggar för.
Boken är skriven i jagform. Mestadels ur hennes perspektiv men även andra personer få komma till tals. Det är ett beprövat sätt att låta olika perspektiv komma till tals. Problemet är att Moynes inte lyckas ge övriga personer säregna karaktärer. Det ”låter” ungefär likadant vem som än ”pratar”. En annan sak är den hiskeliga metamorfos som HON genomgår på bara sex månader. Inte särskilt trovärdigt.
Trots detta var boken mycket medryckande och svår att lägga ifrån sig. Absolut läsvärd.

Bokrecension: KÄRLEKENS CIRKEL av Marina Andersson, Eget förlag 2013

Marina Andersson – Enhil föddes i byn Anhel i sydöstra Turkiet. Som så många andra människor med syriansk/assyrisk bakgrund sökte sig familjen till Europa för en tryggare framtid. Men kvar i byn, som ett trauma, blev mormor. I sin eleganta och lättillgängliga poesibok strömmar kärleken till Faders, mormodern och hembyn genom varje strof. Som en längtan tillbaka till något som för evigt är förlorat.
Jag skall villigt erkänna att jag inte är någon storkonsument av poesi. Åtminstone så länge den inte är tonsatt. Nästan varje försök slutar med att jag lägger ifrån mig boken med en irriterande känsla av att inte förstå varför det skrevs och vad bakgrunden är. Så var det inte med Kärlekens Cirkel. Den förmedlar rakt igenom mycket starka känslor – kärlek, längtan, rädsla att bli övergiven. Där finns en context som gör att även en ovan poesiläsare blir berörd. Boken är rikt illustrerad med bilder från byn Anhel och från det privata fotoalbumet vilket ytterligare förstärker närvaron.
Marina Andersson har förlorat sitt modersmål, armeniska, som var förbjudet i den turkiska skolan på den tiden. Ett stort trauma i sig. Boken är skriven på svenska men dikterna finns också översatta till engelska i syfte att nå ut till fler landsmän i förskingrinen. Ett fiffigt arrangemang där man läser den svenska delen från ena hållet och den engelska från det andra.

Bokrecension: KOLJA PÅ DJUPT VATTEN av Åke Sandahl, IDUS Förlag 2012

En riktig jäkla skröna! Åke Sandahls lilla nätta berättelse ”Kolja på djupt vatten” kallar han själv för en ”kriminalkomedi” med den för tankarna till Paasilinna i högform.
A-lagaren Fredrik/Kolja är på jakt efter pantbara PET-flaskor när han av misstag tas för den nye vikarierande rektorn på en folkhögskola. Kolja faller lätt in i rollen och snart dras han in i en virvel av kriminalitet och rysk maffia. Musikläraren Irina, som Kolja har en lidelsefull natt med på rektorsexpeditionen, blir strypt och mordet utreds av poliser som hämtade ur klassisk svensk deckarlitteratur. En trött äldre manlig polis och en yngre kvinnlig med problem. Historien går vidare i flera mord och heroinsmuggling.
Det skall väl sägas med en gång att själva kriminalhistorien inte är mycket att hänga i granen men den för berättelsen framåt. En berättelse som är en samling händelser som i sig är ganska osannolika men som tillsammans borde ha en sannolikhetsgrad som till och med understiger en kärnkraftsolycka i Harrisburg. Men den hände ju.
Några timmar med Kolja är väl spenderad tid. Sandahl har ett enkelt och rappt språk. Det är inte en historia som man går och tänker på länge men det var säkert inte meningen heller. Man får en stunds avkoppling med ett leende på läpparna. Och vem vill inte ha det?

Bokrecension: SVENNIS – min historia. Sven-Göran Eriksson berättar för Stefan Lövgren, Norstedts 2013

Det är inte stor litteratur som Stefan Lövgren gör av Sveriges i särklass mest internationelle fotbollstränares livshistoria. Men ändå så läsvärd. Den fantastiska karriär och den klassresa som Svennis gjort är värd att spendera några timmar på även för den som inte är fotbollsnörd.

Lövgren tar oss, med vad som uppenbarligen är Svennis egna ord, från Torsby via IFK Göteborg ut i den internationella fotbollsvärlden. En värld där Svennis var en lysande stjärna. En fantastisk karriär som fick sin höjdpunkt med förbundskaptensjobbet i England. Därefter känns det mer och mer som revanschlusta där han hoppar på alltmer udda tränarjobb. Men ändå lyser det igenom att det är kärleken till fotbollen som är drivkraften. Det blir mycket matchreferat och boken kryllar av kända namn som fladdrar förbi och visst blir det tjatigt ibland. Parallellt med fotbollskarriären radas kvinnorna i Erikssons liv upp. Även det känns som matchreferat där Svennis ibland först tröttnar på den ena och träffar den andra för att på nästa sida göra tvärt om dvs, först träffa en ny kvinna och sen tröttna på den gamla. Här uppstår då och då ganska mycket unkenhet och jag tycker nog att Lövgren kunde behandlat dessa avsnitt lite varsammare. Det känns taffligt och även om det verkligen ÄR Svennis version så kunde Lövgren hanterat det med större varsamhet. Det är väl därför man anlitar en spökskrivare. Kontrasten till boken om Zlatan är megastor.

Även om Svennis inte alltid, ens i sin egen bok, alltid framstår som sympatisk så förstår man att det inte var lätt att ha med de engelska tabloiderna att göra. Det visar sig att han liksom så många andra kändisar var buggad av tabloiderna. I detta fallet Daily Mirror.

Anslaget till trots känns boken uppriktig även om man kan utgå från att de värsta grodorna är utelämnade. Boken är ett måste för alla som är det minsta fotbollsintresserade och även för dem som vill höra hans version av allt skvaller som skrivits.

Bokrecension: INGMAR BERGMAN KÄNDE ALDRIG SKULD av Maria Bielke von Sydow, BIMA Förlag 2011

Skuld, skuld och åter skuld står på dagordningen i Marie Bielke von Sydows debutroman. Men det är inte tillnärmelsevis så tungt som det låter. I sin mycket välskrivna berättelse låter hon ett antal ganska alldagliga människors vägar korsas. Det de har gemensamt är just skuldkänslor. Där finns Helena som är den mest drabbade. Hon hörde sin lille son ropa men rusade inte till hans hjälp omedelbart och anser sig skyldig till hans död. Här finns även en framgångsrik självhjälpsförfattare med ett sargat självförtroende och här finner vi SYO-konsulenten Sylvia som letar kärlek. Den ende i persongalleriet som sticker ut är allfixaren Janne som begåvats med en inre trygghet som får blomma ut när han träffar Sylvia. Titeln på boken ”Ingmar Bergman kände aldrig skuld” visar sig vara titeln på en bok i boken men, den känns som en syftning på den avundsjuka vi kan känna mot människor som inte har något skuldbagage.
Bielke von Sydow tar läsaren genom berättelsen i ett lugnt tempo och med ett vårdat språk. Man känner väl igen sig själv både i karaktärernas vardagsvåndor och i de lite större problem som de brottas med. Jag läser med ett leende på läpparna och känner mig behaglig till mods. Men så ändrar boken karaktär plötsligt. Den skuld Helena kände visar sig vila på felaktiga grunder. En hemsk sanning uppdagas. Även om slutet av boken blir dramatisk och väcker en önskan att få följa karaktärerna vidare så är den stora behållningen av boken Bielke von Sydows flyt i språket när hon beskriver riktiga människor med riktiga människors problem. En fristående fortsättning finns utgiven och heter Lorem Ipsum.

Bokrecension: EN GOD MAN av Ulf Lindström, Wahlström och Widstrand 2011

Ulf Lindström har skrivit en roman som handlar mycket om känslor, förträngda såväl som visade, och där frågeställningen – Finns godhet / ondska och i så fall, vad består den av.
Jag började läsa boken redan i somras men den ville inte riktigt hugga tag i mig. Men det är inte många böcker som har sin utgångspunkt i Borås och då det råkar vara min uppväxtort så har den legat framme som ett dåligt samvete. Uselt novemberväder gjorde att jag samlade mig och började om från början.
EN GOD MAN handlar om två personer som båda brottas med sin egen (oförmåga till) godhet – brottslingen och advokaten. Lindström bollar växelvis kapitlen mellan dessa mäns utgångspunkter i en story som utgår från mord med kraftigt övervåld. Advokaten ger sig den på att försöka förstå mördaren för att kunna ge honom någon form av försvar.
Boken är författarens debut som romanförfattare men han har tidigare gett ut en diktsamling. Den har hittills undgått mig men hans sätt att använda språket kanske kan härledas från poesin. Känslostämningarna flödar verkligen i boken och den bygger hela tiden successivt vidare. Dessa halva meningar och upprepningar blir väldigt suggestiva men, ibland upplever jag att han tar i för mycket. Så mycket att det hackar lite och boken förlorar tempo. Lindström har också en stor kärlek för ”mustiga” liknelser och metaforer vilket verkligen man kan gotta sig i. Även här kan det dock bli för mycket av det goda. Annars är språket definitivt den stora behållningen när man läser EN GOD MAN. Jag ser verkligen fram emot att läsa kommande böcker av Ulf Lindström.
Hur fungerar då Borås som exteriör? Tja, exteriören har i boken väldigt liten betydelse men Lindström får klart godkänt för sina beskrivningar. Visst kan man komma på en och annan felaktighet men inget som stör storyn. Det är ju en roman för 17. Då skall man väl hitta på lite.