Filmtips: GOODBYE BAFANA Billie August, 2007

Bafana Idén var att tipsa om en bok som berör främlingsfientlighet/rasism men jag väljer en film som är baserad på boken Goodbye Bafana: Nelson Mandela, My Prisoner, My Friend skriven av James Gregory. Jag har tyvärr inte läst boken så jag kan inte göra någon jämförelse. Produktionen har några år på nacken men är ju högaktuell i dagarna då den handlar om Nelson Mandelas ur ett lite annorlunda perspektiv – fångvaktarens.
Filmen skildrar Nelson Mandelas fångenskap under apartheidregimen i Sydafrika och hur en av hans fångvaktare, James Gregory, påverkas av Mandelas frihetskamp och börjar tvivla på apartheid-systemet och de vitas överlägsenhet, något som gör att alla hans vänner och kollegor vänder sig emot honom.
Självklart har regissören Billie August i första hand försökt göra en bra film men ändå blir problematiken så tydlig. Hur lätt är det för en vit och fattig fångvaktare att gå emot strömmen? När familj, vänner, yrkeskarriär, ja hela tillvaron står på spel.

Annonser

Bokrecension: INGMAR BERGMAN KÄNDE ALDRIG SKULD av Maria Bielke von Sydow, BIMA Förlag 2011

IngmarBergman Skuld, skuld och åter skuld står på dagordningen i Marie Bielke von Sydows debutroman. Men det är inte tillnärmelsevis så tungt som det låter. I sin mycket välskrivna berättelse låter hon ett antal ganska alldagliga människors vägar korsas. Det de har gemensamt är just skuldkänslor. Där finns Helena som är den mest drabbade. Hon hörde sin lille son ropa men rusade inte till hans hjälp omedelbart och anser sig skyldig till hans död. Här finns även en framgångsrik självhjälpsförfattare med ett sargat självförtroende och här finner vi SYO-konsulenten Sylvia som letar kärlek. Den ende i persongalleriet som sticker ut är allfixaren Janne som begåvats med en inre trygghet som får blomma ut när han träffar Sylvia. Titeln på boken ”Ingmar Bergman kände aldrig skuld” visar sig vara titeln på en bok i boken men, den känns som en syftning på den avundsjuka vi kan känna mot människor som inte har något skuldbagage.
Bielke von Sydow tar läsaren genom berättelsen i ett lugnt tempo och med ett vårdat språk. Man känner väl igen sig själv både i karaktärernas vardagsvåndor och i de lite större problem som de brottas med. Jag läser med ett leende på läpparna och känner mig behaglig till mods. Men så ändrar boken karaktär plötsligt. Den skuld Helena kände visar sig vila på felaktiga grunder. En hemsk sanning uppdagas. Även om slutet av boken blir dramatisk och väcker en önskan att få följa karaktärerna vidare så är den stora behållningen av boken Bielke von Sydows flyt i språket när hon beskriver riktiga människor med riktiga människors problem. En fristående fortsättning finns utgiven och heter Lorem Ipsum.

Bokrecension: EN GOD MAN av Ulf Lindström, Wahlström och Widstrand 2011

En god man Ulf Lindström har skrivit en roman som handlar mycket om känslor, förträngda såväl som visade, och där frågeställningen – Finns godhet / ondska och i så fall, vad består den av.
Jag började läsa boken redan i somras men den ville inte riktigt hugga tag i mig. Men det är inte många böcker som har sin utgångspunkt i Borås och då det råkar vara min uppväxtort så har den legat framme som ett dåligt samvete. Uselt novemberväder gjorde att jag samlade mig och började om från början.
EN GOD MAN handlar om två personer som båda brottas med sin egen (oförmåga till) godhet – brottslingen och advokaten. Lindström bollar växelvis kapitlen mellan dessa mäns utgångspunkter i en story som utgår från mord med kraftigt övervåld. Advokaten ger sig den på att försöka förstå mördaren för att kunna ge honom någon form av försvar.
Boken är författarens debut som romanförfattare men han har tidigare gett ut en diktsamling. Den har hittills undgått mig men hans sätt att använda språket kanske kan härledas från poesin. Känslostämningarna flödar verkligen i boken och den bygger hela tiden successivt vidare. Dessa halva meningar och upprepningar blir väldigt suggestiva men, ibland upplever jag att han tar i för mycket. Så mycket att det hackar lite och boken förlorar tempo. Lindström har också en stor kärlek för ”mustiga” liknelser och metaforer vilket verkligen man kan gotta sig i. Även här kan det dock bli för mycket av det goda. Annars är språket definitivt den stora behållningen när man läser EN GOD MAN. Jag ser verkligen fram emot att läsa kommande böcker av Ulf Lindström.
Hur fungerar då Borås som exteriör? Tja, exteriören har i boken väldigt liten betydelse men Lindström får klart godkänt för sina beskrivningar. Visst kan man komma på en och annan felaktighet men inget som stör storyn. Det är ju en roman för 17. Då skall man väl hitta på lite.