Bok: DEN TRETTONDE MESSIAS av Sverker Snidare, Nova Grafica 2013

13messiasSom titeln indikerar handlar denna bok inte om en vanlig människa. DEN TRETTONDE MESSIAS utspelar sig i skiftet mellan 1700- och 1800-talet, en tid då vi som nation just lämnat de värsta vidskepligheterna och förbjudit häxbränning. Huvudpersonen Sam har fallenhet för att ta hand om både djur och människor i svåra situationer men allt tolkas inte välvilligt. Sam drivs ut ur hembyn för att söka ”sitt liv”. Det blir en resa både bokstavligen till olika delar av Sverige men också en inre resa, Sams utveckling som människa och hans strävan att ”ta vara på sina gåvor”.
Berättelsen om Sam skapar många positiva känslor hos mig som läsare och jag undrar om Sams ”gåvor” i själva verket är att han fått en jätteportion av empati och vidsynthet. I en tid av elände och total avsaknad av socialt skyddsnät kan det säkerligen skapa förundran och förvirring. Sverker Snidares debutbok känns ordentligt genomarbetad med ett fint flyt i språket och, så långt jag kan bedöma, tidstypiska miljöbeskrivningar. Tempot sjunker lite mot slutet men, helhetsintrycket är gediget och DEN TRETTONDE MESSIAS är en mycket läsvärd feel-goodbok. Epilogen är dock en spoiler för en fortsättning som annars kunde ha varit intressant. Jag hoppas dock få läsa något ytterligare av Snidare i framtiden.

Bok: SÖDER OM HELVETET av Thomas Engström, Bonnier Pocket 2014

SöHelvetetSÖDER OM HELVETET är en fristående andra del av en serie om en före detta agent från Stasi. Jag har inte läst de andra två som utkommit och det är tveksamt om jag kommer att göra det även om boken onekligen har sina poänger. Kopplingen till den förra underrättelsetjänsten i Öst-Tyskland är en sådan. Just den detaljen refereras det till väldigt lite och Ludwig Licht är som karaktär svår att skilja från andra ”trettonpådussinet-agenter”. Dricker mycket men, efter ett par dagars abstinens blir han ett fysiskt praktexemplar. Går sin egen väg men har ett starkt rättspatos. Som sagt dessa berättelser finns det hur många som helst av och skälet är givetvis att vi läsare gillar det.

Vår hjälte blir erbjuden, av en nu mera privatanställd f.d. CIA agent, att åka över till USA för att rentvå en politiker från mordmisstankar med homosexuell koppling. Handlingen rullar på i snabbt tempo och inbegriper både höger- och vänsterextremister som alla tycks ha samma mål. Författaren Thomas Engström skriver i ett rappt tempo och ser hela tiden till att föra handlingen framåt. Även om karaktärerna känns lite tunna och en så udda bakgrund som Licht har borde kunna utnyttjas bättre. Miljöbeskrivningarna är bra gjorda och dramaturgin gör hela läsningen spännande. Så vill du ha en lättsmält historia med mycket action så är det en bok jag kan rekommendera även om den inte helt är i min smak.

Bokrecension: KARL-HENRIK BLEV VÄN MED SIN CANCER av K G Junhall, Vulcan 2014

KHcancerJag har tidigare läst ”Drömmaren Karl-Henrik Amadeussons Revansch” av K G Junhall. Där fick vi möta en drömmande men ambitiös ung man, under 1930-talet, som med egen kraft och viljestyrka bryter traditioner och kämpar sig till en studentexamen. I den aktuella boken får vi träffa Karl-Henrik igen men 50 år senare. Trots tidsglappet känns huvudpersonen igen. Kanske något mindre drömmande men samma positiva inställning och vilja.
KARL-HENRIK BLEV VÄN MED SIN CANCER är en viktig bok för alla men, kanske främst för de som direkt eller indirekt drabbas av en allvarlig sjukdom som till exempel cancer. Att dö är som någon uttryckt det ”det enda säkra vi vet skall hända i livet” men, likväl är det kanske det svåraste att acceptera när man väl börjar skymta liemannens kontur. Inte blir det lättare av att, som i Karl-Henriks fall, vägen genom sjukdom och behandlingar kantas av missöden.
Att ”bli vän” med sin allvarliga sjukdom, att kunna se positivt på tillvaron trots ganska mörka förutsättningar kräver förstås sin man/kvinna och givetvis måste var och en finna sin egen väg. Men visst är det trösterikt att läsa positiva exempel.
Junhall är nu 93 år och indikerar med den här boken att han har en del kvar att ge. Så den uppenbara frågan är – När kommer nästa bok om Karl-Henrik? Om de där 50 åren som fattas.

Bokrecension: LEKA BLINDBOCK av Ulla Keyling, Beijbom Books 2011

BlindbockLEKA BLINDBOCK med underrubriken ”om varför vi är här på jorden” tillhör inte den typen av böcker jag vanligtvis söker mig till. Så har det varit hittills i alla fall men möjligen kan det bli ändring på det. Ulla Keyling tar i sin bok upp de riktigt stora existentiella frågorna. Varifrån kommer vi? Vart är vi på väg? Varför är vi här? Vem är jag? Finns Gud? Och besvarar dem på ett mycket personligt och många gånger provokativt sätt utan att tvinga sig på. Jag citerar från det första kapitlet: ”För det här är min förklaringsmodell. Du behöver inte köpa den rakt av om den känns fel för dig… här är min sanning, ingenting annat.”
Keyling tror starkt på många saker som är främmande för det stora flertalet; själens existens frikopplad från kroppen och med ett evigt liv, ständigt återfödd i nya kroppar. Meningen med återvändandet, och därmed med livet, är att vi skall lära oss mer. Utveckla oss. Bli bättre människor. Komma närmare kärleken. Komma närmare Gud. Vi är dock inte medvetna om vår uppgift, därav namnet LEKA BLINDBOCK. Hon hävdar också att vi är i en brytningstid och att religionerna kommer att förändras. På samma sätt som de förändrades och moderniserades genom Jesus, Mohammed och Buddha. Hon även sin egen förklaringsmodell till Skapelsen och Big Bang. Det finns säkerligen många luckor i hennes resonemang som inte jag som lekman ser. Men återigen, det är tro det handlar om och hennes förklaringar är i alla fall lika logiska som de som levereras av våra världsreligioner. När hon längre fram i boken beskriver hur välorganiserat livet ”på andra sidan” är känns det mer som förhoppningar än övertygad tro.
Baksidestexten beskriver LEKA BLINDBOCK som en uppkäftig och trösterik bok vilket är lätt att hålla med om. Den ger hopp om en fortsatt existens utan krav om tagelskjorta och utan hot om skärseld.

Bokrecension: TILLVÄXT TILL DÖDS av Stellan Tengroth, eget förlag 2010

TillvaxtStändig tillväxt på en planet som inte växer. Är det möjligt? Det är den grundläggande frågan som Stellan Tengroth ställer i sin bok TILLVÄXT TILL DÖDS. Att frågan enbart är retorisk förstår man av titeln på boken men det hindrar inte att Tengroth för ett, för en lekman förståeligt och högsta grad logiskt, resonemang som får läsaren att reflektera. Och det är reflektion jag tror att han vill uppnå. Han leder oss pedagogiskt genom exempel och liknelser som är både hissnande och underhållande. Mest förtjust blev jag i hans resonemang om tillväxt av bruttonationalprodukten (BNP) i förhållande till lycka.
”Köper jag en ny cykel bidrar jag både till min lycka och till BNP. Om jag har otur och kör omkull och cykeln måste repareras ger det ökad BNP men jag själv blir bara ledsen. Om det är så illa att jag skadar mig och behöver vård ökar BNP än mer. Och ju mer skadad jag är, ju mer sjukvård som krävs, desto mer stiger BNP.”
Även om Tengroth enkelt och klart beskriver problemen med en ständig tillväxt blir det inte lika tydligt när det kommer till åtgärder. Att han inte beskriver enkla patentlösningar är ytterligare en styrka i boken. Det här är problem som verkligen tål att reflektera över. Tengroth är dock tydlig med att den ständiga tillväxten är ohållbar men tycker fortfarande att produktivitet och innovation skall främjas. Detta kan dock inte leda till ökad konsumtion av ändliga resurser. Flertalet röster som hörs idag tror inte på s.k. nolltillväxt och de som hörs ger ofta en flummig vision av framtiden. Ändå är alla angelägna om att vi skall få ett hållbart samhälle som har möjlighet att inte bara överleva utan även blomstra. Själv tillhör jag fortfarande den senare kategorin men boken har fått mig att fundera. Kanske skall man ta Tengroths tips använda ordet UTVECKLING istället för TILLVÄXT när vi pratar politik.
Lär mer på http://www.tillvaxtreflektera.se/

Filmrecension: CHEF av Jon Favreau, 2014

Chef_2014Carl Casper är en kulinarisk stjärna och chefskock på en klassisk och respekterad restaurang i Los Angeles, men han hålls tillbaka av restaurangens betydligt mer försiktiga och konservativa ägare. När kompromisserna leder till att en betydande matskribent sågar Carls matlagning, drabbar kritiken honom personligen och enligt Carl helt orättvist. Hans sårade känslor och naiva syn på sociala medier leder honom rätt in i ett twitterbråk och skandalvideo på youtube.

Begåvade Jon Favreau är regissör, producent och skådespelare i denna ”feel-good-historia”. En orgie i matlagning och skön musik men framförallt en gullig berättelse om relationen far och son. Konflikten med matrecensenten leder till att Caspar tar med sin son på en resa tvärs över USA i en snabbmatsbuss. Favreau har lyckats fånga färger och stämningar på ett fantastiskt sätt och man sitter i salongen och njuter hela tiden. Ja, förutom att man blir väldigt hungrig av alla närbilder på läcker mat.

Bokrecension: BIOTRON av Tora Greve, TiraTiger Förlag 2013

BiotronScience fiction om kampen mellan avancerade civilisationer i två galaxer.
Typ 2-civilisationerna i Den Stora Galaxen börjar samarbeta för att befria sig från förtrycket från Typ 3-civilisationen Doradus i Stora Magellanska Molnet, där biotronen S. Doradus håller deras ambassadörer som gisslan. Han behöver desperat en gisslan från Dilmun, den mest aggressiva Typ 2-civilisationen som han inte har diplomatiska förbindelser med. Han kidnappar deras tonåriga prinsessa Ashtoreth, vilket utlöser ett kallt krigstillstånd. Allianserna byts snabbt, så regeringen i Doradus inte längre vet vem de kan lita på.

BIOTRON är den första boken jag läst av Tora Greve men det finns ytterligare några romaner och noveller ur samma miljöer. För oss som gillar avancerade tekniska innovationer är boken ett eldorado men det kan ibland kännas lite rörigt när man hoppar mellan galaxerna i ”geonkorridorer”. Intrigen är trots miljön en mycket traditionell sagomaktkamp där det förekommer prinsar och prinsessor som slåss för det goda. Men där tar också likheterna med sagan slut. De goda och de onda växlar hela tiden och man blir aldrig riktigt säker på hur det skall sluta. Boken känns skriven för ungdomar men jag är osäker. En ung flicka blir brutalt våldtagen av en man som hon därefter gifter sig med tillhör kanske inte det mest politiskt korrekta jag sett.
Boken är som helhet lättläst och välskriven med den reservationen att Tora Greves norska ursprung gör sig gällande i prepositioner och ändelser.