Bokrecension: LUSTMÖRDARNA av Björn Ranelid, Bonniers 2005

Lustmordarna Jag har aldrig i mitt drygt halvsekel långa liv som bokläsare tagit i en bok av Björn Ranelid. Jag har inte ens känt lusten att göra det. Inte för att jag tycker illa om honom som person utan snarare för att han inte väckt mitt intresse. När jag så för några dagar sedan snubblade över Lustmördarna slog det mig att jag borde i alla fall ge honom en chans.
Första halvan av boken ger oss en pojkes uppväxt i en mycket trasig familj under tiden mellan de två världskrigen. Pappan har slutat dricka men inte mamman. Hon har dessutom ett incestuöst beteende. Som lök på laxen blir lilla tösen i familjen skändad och mördad. Mycket elände blir det men Ranelid beskriver den unge Alfreds uppväxt på ett ganska kärleksfullt och nyanserat sätt. Allt är inte elände ens i denna familj, det finns stunder av glädje och hopp.
Andra delen beskriver Alfred som vuxen som går in i depression och tillbringar sin tid på mentalsjukhus. Här är beskrivningarna mer summariska och tidshoppen är frekventa. Till sist finner han dock ro tillsammans med ungdomsförälskelsen.
Jag blir ärligt talat inte klok på boken. Björn Ranelid skriver precis som han talar, yvigt och svulstigt. Metaforerna och liknelserna står som spön i backen och språket är vackert, till och med mycket vackert. Men jag förstår inte vad han vill tala om för mig. Finns det något budskap i boken eller är det ”bara” poesi? Jag vet inte men boken uppmanar inte till fortsatt läsande av Björn Ranelid. 

Annonser

Bokrecension: LIVET EFTER DIG av Jojo Moynes, Penguin 2012

Livetefterdig Århundradets kärlekssaga har den kallats, megasuccén av Jojo Moynes. Kanske är det en överdrift men visst finns ingredienserna där. Han, den rike, vackre och starke mannen som efter en olycka blir totalförlamad och kan egentligen bara röra på huvudet, prata och andas om än med svårigheter. Hon, den osäkra, ambitionsfria och blyga som alltid fått stå tillbaka för sin begåvade syster, måste pga av arbetslöshet ta anställning som hans assistent. Anställd av hans föräldrar för att ge honom livslusten tillbaka. Egentligen är det ganska klichéartat. Självklart uppstår djup vänskap och till slut kärlek.
Det är en vänskap och kärlek med uppenbara problem. Och det är detta som gör LIVET EFTER DIG till en viktig bok. Boken tar på ett dramaturgiskt skickligt sätt upp den viktiga frågan om en människa vid sina sinnes fulla bruk har rätt att avsluta sitt liv. Boken tar inte upp några gråzoner och tar uppenbart ställning för denna möjlighet. Men den tar i alla fall upp en fråga som så många skyggar för.
Boken är skriven i jagform. Mestadels ur hennes perspektiv men även andra personer få komma till tals. Det är ett beprövat sätt att låta olika perspektiv komma till tals. Problemet är att Moynes inte lyckas ge övriga personer säregna karaktärer. Det ”låter” ungefär likadant vem som än ”pratar”. En annan sak är den hiskeliga metamorfos som HON genomgår på bara sex månader. Inte särskilt trovärdigt.
Trots detta var boken mycket medryckande och svår att lägga ifrån sig. Absolut läsvärd.