Bokrecension: FEM STJÄRNOR för FÄRGLÖSA av Sölve Dahlgren, Hoi Förlag 2014

farglosa Även om Sölve Dahlgren är en ganska rutinerad författare och skribent är boken om Färglösa hans debut som romanförfattare med adress vuxna. Han har bland annat skrivit en ungdomsserie, Innebandypiraterna, som fått ganska stor spridning men som jag inte läst.
FEM STJÄRNOR för FÄRGLÖSA indikerar redan med sin titel att det skall bli en burlesk historia att ta sig an. Och titeln håller vad den lovar. Historien om hur förändringens vindar blåser i den lilla kommunen Färglösa gör inte några anspråk på att vara trovärdig men, det finns ändå gott om paralleller till både kommunala och inrikespolitiska händelser. Jag tror inte för en sekund tror att boken är tänkt som ett inlägg i samhällsbyggardebatten men, beskrivningen av det nya sättet att leva är intressant. Tvillingbrodern till kommunens starke man kommer hem för att med ett fantastiskt byggprojekt ”rädda” den konkursmässiga kommunen från ekonomisk bankrutt och den hemvändande sonen, journalisten Filip, skall försöka avslöja spelet bakom. Kommunen är ju döpt till Färglösa men det epitetet stämmer absolut inte på dess invånare. Kriminella husbilsgäng, 112-årig tidningsutgivare och en f.d. strippa. Historien blir med tiden ganska invecklad, ibland till och med lite väl snurrig, men Dahlgren har ett lättsamt och mycket underhållande språk som gör att tiden går fort.
Boken är som sagt lättläst och passar utmärkt i hängmattan. Satiren lockar, om inte till gapskratt så till väldigt många leenden. Jag har egentligen bara en stor invändning mot boken och det är själva upplösningen. Det känns som författaren tröttnat på historien och snabbt ville få boken avslutad. Dahlgren räddar dock situationen med två (?) epiloger.

Annonser

Bokrecension: MITT LIV av Stephen Hawking, Norstedts 2013

minhistoria Ibland händer det, fast det är allt för sällan, att man läser en bok där man fascineras och trollbinds av författarens tankar. Detta hände mig på nittiotalet när jag läste Stephen Hawkings bok – KOSMOS, en kort historia. Boken introducerade mig för de allra största och minsta processerna i universum. Om inte på ett begripligt sätt så att man i alla fall kunde ana skönheten i ett matematiskt tänkande och hur nära sammankopplat allting är. Inte minst kosmologi, religion och filosofi. Intresset, för att inte säga kulten, kring författaren göddes självfallet också av hans personliga situation. I stort sett totalförlamad av en muskelsjukdom vilket gjort honom helt beroende av personlig assistans och tekniska hjälpmedel för att kunna kommunicera.

Förra året släppte han så sin självbiografi – MIN HISTORIA. Man kan verkligen fråga sig varför. Inget kan väl effektivare ta död på en myt än just sanningen. Men troligen ligger väl förklaringen här. Hawking berättar på ett ganska osentimentalt sätt om sitt liv utan att för den skull sätta sitt eget ljus under skäppan. Men genom den ärliga och uppriktiga tonen anar man att han vill vara uppskattad just för sin forskning och genialitet. Inte för att han är handikappad.

Som bok betraktad är MIN HISTORIA ganska torftig. Det är ett evinnerligt uppräknande av händelser och möten. Det blir inte mycket till dramatik och det är inget man läser för läsandets skull. Men, Stephen Hawking är och förblir en av de riktigt stora här i världen. MIN HISTORIA kommer förmodligen inte att sälja i 10 millioner exemplar som KOSMOS – en kort historia gjorde men den som fascinerats av honom en gång bör absolut läsa biografin.