Bokrecension: LIVET EFTER DIG av Jojo Moynes, Penguin 2012

Livetefterdig Århundradets kärlekssaga har den kallats, megasuccén av Jojo Moynes. Kanske är det en överdrift men visst finns ingredienserna där. Han, den rike, vackre och starke mannen som efter en olycka blir totalförlamad och kan egentligen bara röra på huvudet, prata och andas om än med svårigheter. Hon, den osäkra, ambitionsfria och blyga som alltid fått stå tillbaka för sin begåvade syster, måste pga av arbetslöshet ta anställning som hans assistent. Anställd av hans föräldrar för att ge honom livslusten tillbaka. Egentligen är det ganska klichéartat. Självklart uppstår djup vänskap och till slut kärlek.
Det är en vänskap och kärlek med uppenbara problem. Och det är detta som gör LIVET EFTER DIG till en viktig bok. Boken tar på ett dramaturgiskt skickligt sätt upp den viktiga frågan om en människa vid sina sinnes fulla bruk har rätt att avsluta sitt liv. Boken tar inte upp några gråzoner och tar uppenbart ställning för denna möjlighet. Men den tar i alla fall upp en fråga som så många skyggar för.
Boken är skriven i jagform. Mestadels ur hennes perspektiv men även andra personer få komma till tals. Det är ett beprövat sätt att låta olika perspektiv komma till tals. Problemet är att Moynes inte lyckas ge övriga personer säregna karaktärer. Det ”låter” ungefär likadant vem som än ”pratar”. En annan sak är den hiskeliga metamorfos som HON genomgår på bara sex månader. Inte särskilt trovärdigt.
Trots detta var boken mycket medryckande och svår att lägga ifrån sig. Absolut läsvärd.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s