Bokrecension: LUSTMÖRDARNA av Björn Ranelid, Bonniers 2005

Lustmordarna Jag har aldrig i mitt drygt halvsekel långa liv som bokläsare tagit i en bok av Björn Ranelid. Jag har inte ens känt lusten att göra det. Inte för att jag tycker illa om honom som person utan snarare för att han inte väckt mitt intresse. När jag så för några dagar sedan snubblade över Lustmördarna slog det mig att jag borde i alla fall ge honom en chans.
Första halvan av boken ger oss en pojkes uppväxt i en mycket trasig familj under tiden mellan de två världskrigen. Pappan har slutat dricka men inte mamman. Hon har dessutom ett incestuöst beteende. Som lök på laxen blir lilla tösen i familjen skändad och mördad. Mycket elände blir det men Ranelid beskriver den unge Alfreds uppväxt på ett ganska kärleksfullt och nyanserat sätt. Allt är inte elände ens i denna familj, det finns stunder av glädje och hopp.
Andra delen beskriver Alfred som vuxen som går in i depression och tillbringar sin tid på mentalsjukhus. Här är beskrivningarna mer summariska och tidshoppen är frekventa. Till sist finner han dock ro tillsammans med ungdomsförälskelsen.
Jag blir ärligt talat inte klok på boken. Björn Ranelid skriver precis som han talar, yvigt och svulstigt. Metaforerna och liknelserna står som spön i backen och språket är vackert, till och med mycket vackert. Men jag förstår inte vad han vill tala om för mig. Finns det något budskap i boken eller är det ”bara” poesi? Jag vet inte men boken uppmanar inte till fortsatt läsande av Björn Ranelid. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s